Kan man vara stark och ledsen samtidigt?

Orkar Inte. Vill Inte. Vet Inte. Gör Inte. Ältar. Skäms. Längtar. Drömmer. Gråter. Skräms. Bråkar. Kämpar.


I need you know




Det är mycket nu


Pluggar på heltid, min hund ska rehabiliteras och simmas 2 ggr i veckan, vi renoverar köket och jag arbetar för fullt med att förbereda öppningen av glasskiosken. På det ska deklarationen snart in, matte C valideras inom ett par veckor och en ytterligare hund hinnas med. För att inte glömma vänner, familj och pojkvän. Att blogga har med andra ord inte riktigt hunnits med. Men, har en praktikblogg som jag kommer att uppdatera regelbundet under dem kommande 6 veckorna. Följ mig gärna där! :)


What's love got to do with it?


Kan jag styra över mina känslor? Vill jag det?


Mot Asken


Snart glider jag ner till Norrköpings bästa restaurang Asken med världens finaste J. Känns som att jag inte varit ute och ätit på evigheter, ska bli hur underbart som helst med lite lyxig egentid <3.

Måndag 15:41

Umgås. Fixar. Festar. Påsksvullar och försöker få nån ordning på mitt liv. Två fötter i tre städer, 1 skadad hund, flytt, köksrenovering, studier, och öppning av glass kiosk står på agendan. Just idag är jag helt slut men ska ta ett par tag i våran kaos drabbade lägenhet och börja knappa på min nyinköpta kassa. Jobbar på att inte stressen ska äta upp mig innan Juli. Helst inte efter för den delen heller.

Tummen upp!


Det är sorgligt att vi lever i ett samhälle som inte fullt ut accepterar HBT människor. Att en världsstjärna är rädd med att ödelägga sin karriär på grund av att hans läggning, att han väntar  med att komma ut tills han är 38. För att inte tala om alla som blir mördade, misshandlade, trakasserade eller tvingas leva i en lögn. Tragiskt nog känns Ricky Martins "erkännande" som i stil med Jöbacks, som att han låtsats vara straight i alla dessa lite i onödan. För ärligt talat, hur många trodde att den killen faktiskt va straight?

Oavsett vilket så är dagens bekräftelse viktig och gör världen till en lite bättre plats att leva på. Tummen upp!

 

 


En hälsning mellan raderna


Idag gick jag upp med Diciplin som andranamn klockan 07.00. Har redan nu hunnit nöta in ett antal sidor instuderingsfrågor om KAM. En sida kvar, sen blir det paus och repitition. Ibland är man bra stolt över sig själv :)

Kvällens hjältar

Ligger platt i sängen och låter timmarna springa förbi. Filip och Fredrik håller mig sällskap. Ikväll är ni mina hjältar som får mig att skratta ändå ut i hårtopparna. Självklart borde jag och marknadsföringen socialisera oss istället, men kan man välja bort dessa geniala män framför ett par instuderingsfrågor? Trodde väll det.

 

Skulle vilja kalla mig själv för lite av en homie med Fredrik, problemet är att han inte vet om det. Läste en av deras böcker för nått år sen, där han av någon anledning skrivit ner sitt nummer. Skrev stolt in det i telefonboken (precis som att jag var den ända som bar på dessa magiska siffror). Några veckor senare skulle jag ha öppningspremiär i min glasskiosk och bjöd självklart in alla jag kände utan en tanke att det skulle gå iväg till denne brillianta man. Till min stora förvåning hade jag helt plötsligt ett sms från Fredrik Wikingsson i mobilen. Tack för inbjudan men a little thing caled New York står i vägen.

 


Korrigering


Tar tillbaka att jag en gång påstod att Paradis Hotel var hyffsad underhållning. Självklart är den typen av värdelöst tidsfördriv numera förkastat från mitt liv och ingenting jag befattar mig med. Punkt.

Änglamark

Ikväll är jag glad. Har fått en nästintill absurd längtan efter sommaren. Och vips! Där har vi ett rebus, eller nej så heter det inte. En ekvation kanske vi ska kalla det? Skit samma. Glädje + sommar = änglamark och här har ni den.

 

Dessutom är jag släkt med Taube. Så det så.


Häromdan hände nått underligt


I höstas var jag i den stora staden (heter den Stockholm?) för att intervjua företagsledare. Knyta kontakter och kanske hitta möjligheter till en praktikplats. Det gick över förväntan. Blev lovad praktik hos VDn till ett framgångsrikt svenskt bolag. Åkte hem med myrornas krig i varendaste liten ven.

Månaderna gick. Vi skulle höras mot vårkanten. Allt eftersom det började närma sig blev jag nervös, tänk om han glömt bort att han lovat mig praktik? Eller om han har en massa att göra och varken har tid eller ork för mig? Tvingade till slut mig själv att slå de där magiska siffrorna på telefonen. Det vore nog ändå skönast om han inter svarade så att jag kunde komma undan med ett meddelande på telefonsvararen. Signal efter signal gick. Tala in ett medelande efter tonen. Pip.

Hade tränat på vad jag skulle säga. Höll mig till manuset med undantag för vissa halvskumma ordbyten och vissa nervösa antydningar. Eller var dem alldeles förskräckligt uppenbara? Darrade jag i rösten och lät som en osäker liten liten människa som helst ville krypa under jordens hårda yta för att gömma mig? Meddelandet blev långt, så långt att jag inte fick prata mer och det avbröts mitt i med ett nytt öronskärande Pip. Hade jag kastat bort min chans? Kanske. Kanske var jag bara fånigt orolig.

Det har gått över en vecka och han har inte svarat. Här om dagen frågade projektledaren för våran utbildning hur det gått med samtalet. Har han svarat och så, har ni pratat? Är allt ok? - Ja, det är lugnt. Hör jag mig själv säga. Varför? Tänkte att det måste vara lugnt, jag ska ha den här praktiken. Inte en chans att jag släpper en så bra chans till intet. Nu måste jag lösa det här. Det ska jag göra. För jag är stark som en oxe och klok som, jag vet faktiskt inte vad. Men klok är jag.

Fortsättning följer.


Är det för mycket begärt?


Idag har du gjort mig riktigt arg och ännu mer ledsen. Det ända jag vill är att känna att du älskar och saknar mig, är det för mycket begärt? Vill vara delaktig i ditt liv och att du ska vara delaktig i mitt. Höra din vackra röst. Vi borde mötas på halva vägen. Du borde leta efter mig också. Jag känner mig jobbig, efterhängsen och utsatt när jag delar med mig av mitt hjärta. Du borde varsamt ta emot det och dela med dig av ditt. Du borde vilja gå vid min sida. Just nu går jag ensam och letar efter dig.

Melissa Horn - Har du en famn för mig

Kära Morfar


Saknar dig. Dina chokladglassar som du var så glad att ge mig, doften av ditt hem, fläderblomssaften och din varma famn. Saknar till och med dina sarkastiska skämt och din grusgång som envist vägrade bli fri från ogräs. Om jag blundar riktigt hårt och drömmer mig tillbaka känns det verkligen som jag är tillbaka. I lugnet, för stunden. Morfar, idag tänker jag på dig.

Heavy Cross!


Tjohoo vad jag gillar den här låten : D


RSS 2.0