maliva

Alla hjärtans dag känns ett billigt amerikanskt säljtrick. Jag går inte på det. Hela idén tappar sin charm när det blir ett måste. Behöver man en speciell dag som påminnelse om att man ska visa kärlek till dem man älskar? Vad jag menar är att man blir bra mycket gladare av att bli uppvaktad spontant en onsdakväll i september än av att få en bukett rosor den 14 februari. Själv tjatar jag nästan hål i huvet på J för att få honom att förstå hur mycket han betyder för mig. Idag är inte viktigare än någon av de andra dagarna, i alla fall inte för oss. Sen är jag trött på att så stort fokus ligger på att köpa prylar, kan man inte göra något roligt ihop eller ställa upp för varandra lite extra någon gång ibland istället?