Natten som var


Hade svårt att sova i natt, tänkte så mycket att jag hade svårt att somna djupt. "Himlen kan vänta" påverkade mig verkligen. Tror att jag har fått en ökad respekt för döden och sjukdomar men framförallt ökat motivationen att verkligen ta vara på livet. Insett att karriär är viktigt på så sätt att jag verkligen vill trivas med mitt jobb, medans sådant som lön och status inte känns lika viktigt. Viktigast är att jag kan dra in så pass mycket pengar att jag kan ha ett hem jag trivs i, ett par hundar, ha möjlighet att resa någon gång om året och därefter ha en vettig slant över till nöjjen i vardagen.

Viktigast av allt är självklart familjen, J, hundarna och mina fantastiska vänner. Kanske dags att bli bättre på att oftare visa hur mycket jag älskar dem? Framförallt vill jag sluta oroa mig, det skulle göra mig lyckligare. Det jag har här och nu är viktigare än det som varit eller komma skall. Som en av tjejerna i programmet sa, att man borde leva som hundarna - de skiter i vad som hände för några minuter sen och vad som kommer att hända om en kvart. Självklart är det viktigt att ha någon slags framförhållning och framförallt drömmar, men finss ingen anledning att gå omkring och oroa sig.

Dessutom vill jag lista ut vad jag har för drömmar för att kunna bocka av dem. Avklarat två redan, att starta företaget och hoppa fallskärm, dags att skriva en ny att göra lista! Nu när jag har skrivit av mig lite känns det lättare, som ganska sunda saker att se över och fundera kring. Förmodligen det viktigaste av allt att göra, även om allt oftast känns lättare på papper än i verkligheten.

För er som tänker lite som jag måste tipsa er om Georges och Fridas bloggar, två av deltagarna i programmet. Kör hårt! : )



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0