Älskade Eros
Eros var svårmotiverad och nästan lite seg igår (!), ja för att var Eros då. Det som han gjorde så exceptionellt snabbt och snyggt i lydnaden för en två år sedan lyckas jag inte riktigt få fram. Börjar han bli gammal tro? Han är i alla fall inte den unghund som jag ofta ser honom som längre. Vart tog vår tid vägen? Känns lite som att jag missat honom när tiden har sprungit förbi. Framförallt har så mycket handlat om prestige med honom, sett för mycket av det vi inte lyckats prestera istället för det vi gjort och vilken fantastisk hund jag har. Älskar honom enormt mycket och kan inte förstå hur jag inte kan tagit tillvara på honom bättre. Men jag måste acceptera att livet är komplext, kan aldrig bli perfekt och att man aldrig kan förutse vad som kommer att hända. Man gör sitt bästa och mer kan man inte göra. Och Eros har fått allt det jag kunnat ge honom, men ändå känner jag mig ledsen att hans liv inte blivit som jag tänkt mig, och det är synd.
Kommentarer
Postat av: Elisa
Det är ändå så här, Eros tänkre inte så - det är du som människa som komplicerar saker. Eros är glad och trygg och lycklig så länge han får vara med dig. Oavsätt om ni springer runt som galningar på fälten och tränar balett eller om ni ligger inne och fiser i soffan!
Postat av: Maria
Tack :) Ja du har rätt till en viss del.. det viktigaste för honom är att jag ser honom och att han får kela om dagarna men han klättrar ju lätt på väggarna eller blir deprimerad om han inte får jobba tillräckligt mycket. o det är inte alla ggr jag har kunnat ge honom det. vet att han trivs bro hos mig över lag, men känns mest sorgligt att tiden gick så fort och att det är svårt att få saker och ting som man vill.. spec när det handlar om nån man bryr sig väldigt mycket om..
Trackback
