maliva -

12 mars 2010

När jag vaknar på morgonen brukar jag säga god morgon till Eros, som alltid svarar med pigga svansdunkningar i backen och en förväntansfull blick. Imorse reagerade han inte. Jag tänkte inte mer på det utan klädde på mig och gick ut i hallen. Drog på mig skorna. Sen Jackan. Hör han inte? Han brukar vara den första att stå vid dörren med svansen svajandes i vädret och liksom rycka till av förväntan på att jag ska säga det magiska ordet varsågod.

Gick oroligt mot sovrummet och fick se min svartludna ängel stå med höger framben i vädret, vinklat utåt. Inte igen. 20 samtal och en snäll kompis senare var vi påväg till Slöinge och en specialist. Frågorna knuffades och trängdes, som att dem inte riktigt fick plats i frågerummet. Är det allvarligt? Vad har jag gjort för fel? Kan det verkligen vara en tillfällighet att båda mina hundar har drabbats, eller hade jag egentligen kunnat göra något annorlunda?

Bara vid temptagningen skakade eros i hela bakdelen. Han sövdes och röntgades. Vi väntade oroligt på diagnosen, kommer inte det här underbart livsglada energiknippet få ett fullt aktivt liv? Diagnosen var älskvärt, fantastiskt, otroligt, underbart lättande. Några direkta förändringar hade inte skett sen i somras, han har inte artros förutom i ena tåleden vilket redan var kännt. Däremot visade det sig att han hade något som kallas förkalkningar vid höger frambog. De kan man operera bort, har man tur kan hunden leva ett fullgott liv helt utan operation.

När vi kommit hem var Eros fortfarande ordentligt påverkade av sömnmedlet. Gav honom ett tuggben, inte för att han orkade äta det och säkert mådde illa, utan för att försöka ge honom lite glädje. Min lillprins slog svansen i backen ett par gånger innan han flög iväg till drömmarnas land igen, med tuggbenet kvar i munnen.

2010-03-13 @ 00:09:12 Permalink Hundliv Kommentarer (0) Trackbacks ()

Eros plaskar och badar

Eros fick sig ett bad igår! Skönt tyckte jag, pinsamt jobbigt tyckte lilla Eros. Får inte ihop det, han älskar att bada och simma men så fort han får vatten sprutat över sig får han någon form av livskris. Hinner inte uppdatera mer idag, ni får hålla till godo med Eros söta duschbilder : )

2010-02-01 @ 12:52:09 Permalink Hundliv Kommentarer (0) Trackbacks ()

Redo för veterinären

Vennie är mycket bättre, från det att blåsan/bölden sprack har det bara gått framåt och nu haltar hon bara lite. Bölden är kvar och ser otäck ut men svullnaden har helt gått ner och nu vill hon till och med börja busa med Eros igen. Känns hur skönt som helst! Har varit riktigt orolig över min lilla kalaspingla..

2010-01-30 @ 12:29:18 Permalink Hundliv Kommentarer (1) Trackbacks ()

Vennie är kanske på bättringsvägen

Venniesmulans böld (som det förmodligen är?) sprack upp igårkväll, vi pressade ut vad vi kunde och rengjorde med Jodopax. Igårkväll kändes hon lite bättre men har inte skett några drastiska förändringar under natten. Är orolig och hoppas för allt i världen att det bara är bölder som har uppstått för att vi har varit ute och gått långt på tufft underlag. Säg till om ni har några tips eller vart med om nått liknande, tycker det är så konstigt eftersom hon inte haft liknanade problem innan..

2010-01-29 @ 09:13:57 Permalink Hundliv Kommentarer (2) Trackbacks ()

Stackars hummlan

Vennies framtassar har svullnat upp, den ena rejält - hon kan knappt stödja på den. Är riktigt jobbigt att se för hon har verkligen ont. Känner mig lugnare nu när vi nästan har konstaterat att det borde vara en böld som uppstått av någon anledning och inte bör vara någon fara men åker självklart till veterinären för att få smärtstillande och en ordentlig undersökning. Tyvärr hade de fullbokat och lyckades knussla in en tid först på lördag. En så gammal hund ska inte behöva ha sådär ont, hon vill inte ens gå ut och kissa. Nu kan vi inte annat än se över henne, låta henne vila och hoppas på att det inte är något allvarligt. Klart man går och är rädd för att något drastiskt ska hända med tanke på hur gammal hon är.Ni får hålla tummarna för oss på lördag!!

2010-01-28 @ 17:05:18 Permalink Hundliv Kommentarer (0) Trackbacks ()

Kvällspromenad

Tog en kvällspromenad med mina små troll, Eros vad superduktig på alla hundmöten vilket jag har haft problem med i ett par år. Han har blivit nervös och ofta stöddat upp sig och jag har gjort problemet värre genom att titt som tätt ändra träningsmetoder och överföra min nervositet på honom. Men nu känns som att vi äntligen börjar på knyck på hur vi ska göra. Om jag bara kunde släppa min nervositet tror jag han skulle bli lugn som en filbunke. De senaste veckorna har jag satsat på taktiken att korrigera honom om han börjar blåsa upp sig och öst på med belöningar när han gjort rätt. Nu går han glatt vid min sida med superfin ögonkontakt och reser bara lite ragg, kan pipa lite någon gång ibland om vi möter en intensiv hund för att han blir nervös men annars sköter han sig exemplariskt! Snart kan vi succesivt börja minska belöningarna, avstånden och skita i kopplet.

Vennie kändes lite trött tyvärr. Anledning att bli orolig? Vi väntar och ser..

Älskade hundar! <3

Himpa : )

2010-01-26 @ 20:33:28 Permalink Hundliv Kommentarer (0) Trackbacks ()

Älskade Eros

Eros var svårmotiverad och nästan lite seg igår (!), ja för att var Eros då. Det som han gjorde så exceptionellt snabbt och snyggt i lydnaden för en två år sedan lyckas jag inte riktigt få fram. Börjar han bli gammal tro? Han är i alla fall inte den unghund som jag ofta ser honom som längre. Vart tog vår tid vägen? Känns lite som att jag missat honom när tiden har sprungit förbi. Framförallt har så mycket handlat om prestige med honom, sett för mycket av det vi inte lyckats prestera istället för det vi gjort och vilken fantastisk hund jag har. Älskar honom enormt mycket och kan inte förstå hur jag inte kan tagit tillvara på honom bättre. Men jag måste acceptera att livet är komplext, kan aldrig bli perfekt och att man aldrig kan förutse vad som kommer att hända. Man gör sitt bästa och mer kan man inte göra. Och Eros har fått allt det jag kunnat ge honom, men ändå känner jag mig ledsen att hans liv inte blivit som jag tänkt mig, och det är synd.

2010-01-19 @ 17:04:59 Permalink Hundliv Kommentarer (2) Trackbacks ()