Hemlängtan
Hela lägenheten här i Halmstad är kal, varken gardiner, mattor, lampor eller tavlor har vi brytt oss om att sätta upp. Vi ska ju ändå bo här så kort. Just nu vill jag inget hellre än att komma hem till våran ombonade lägenhet, få en värmande kram av J, umgås med mina vänner och sova i våran stora mjuka säng. Kommer jag att förgås här i Halmstad av ensamhet? Tyna bort? Det finns inget som bryter ner mig mer än ensamhet. Den kalla, tysta, otäcka ensamheten.
Kommentarer
Trackback
