Kan man vara stark och ledsen samtidigt?
Orkar Inte. Vill Inte. Vet Inte. Gör Inte. Ältar. Skäms. Längtar. Drömmer. Gråter. Skräms. Bråkar. Kämpar.
Det är mycket nu
Pluggar på heltid, min hund ska rehabiliteras och simmas 2 ggr i veckan, vi renoverar köket och jag arbetar för fullt med att förbereda öppningen av glasskiosken. På det ska deklarationen snart in, matte C valideras inom ett par veckor och en ytterligare hund hinnas med. För att inte glömma vänner, familj och pojkvän. Att blogga har med andra ord inte riktigt hunnits med. Men, har en praktikblogg som jag kommer att uppdatera regelbundet under dem kommande 6 veckorna. Följ mig gärna där! :)
What's love got to do with it?
Kan jag styra över mina känslor? Vill jag det?
Mot Asken
Snart glider jag ner till Norrköpings bästa restaurang Asken med världens finaste J. Känns som att jag inte varit ute och ätit på evigheter, ska bli hur underbart som helst med lite lyxig egentid <3.
Måndag 15:41
Umgås. Fixar. Festar. Påsksvullar och försöker få nån ordning på mitt liv. Två fötter i tre städer, 1 skadad hund, flytt, köksrenovering, studier, och öppning av glass kiosk står på agendan. Just idag är jag helt slut men ska ta ett par tag i våran kaos drabbade lägenhet och börja knappa på min nyinköpta kassa. Jobbar på att inte stressen ska äta upp mig innan Juli. Helst inte efter för den delen heller.
Kvällens hjältar
Ligger platt i sängen och låter timmarna springa förbi. Filip och Fredrik håller mig sällskap. Ikväll är ni mina hjältar som får mig att skratta ändå ut i hårtopparna. Självklart borde jag och marknadsföringen socialisera oss istället, men kan man välja bort dessa geniala män framför ett par instuderingsfrågor? Trodde väll det.
Skulle vilja kalla mig själv för lite av en homie med Fredrik, problemet är att han inte vet om det. Läste en av deras böcker för nått år sen, där han av någon anledning skrivit ner sitt nummer. Skrev stolt in det i telefonboken (precis som att jag var den ända som bar på dessa magiska siffror). Några veckor senare skulle jag ha öppningspremiär i min glasskiosk och bjöd självklart in alla jag kände utan en tanke att det skulle gå iväg till denne brillianta man. Till min stora förvåning hade jag helt plötsligt ett sms från Fredrik Wikingsson i mobilen. Tack för inbjudan men a little thing caled New York står i vägen.
Korrigering
Tar tillbaka att jag en gång påstod att Paradis Hotel var hyffsad underhållning. Självklart är den typen av värdelöst tidsfördriv numera förkastat från mitt liv och ingenting jag befattar mig med. Punkt.
Är det för mycket begärt?
Idag har du gjort mig riktigt arg och ännu mer ledsen. Det ända jag vill är att känna att du älskar och saknar mig, är det för mycket begärt? Vill vara delaktig i ditt liv och att du ska vara delaktig i mitt. Höra din vackra röst. Vi borde mötas på halva vägen. Du borde leta efter mig också. Jag känner mig jobbig, efterhängsen och utsatt när jag delar med mig av mitt hjärta. Du borde varsamt ta emot det och dela med dig av ditt. Du borde vilja gå vid min sida. Just nu går jag ensam och letar efter dig.
Melissa Horn - Har du en famn för mig
Kära Morfar
Saknar dig. Dina chokladglassar som du var så glad att ge mig, doften av ditt hem, fläderblomssaften och din varma famn. Saknar till och med dina sarkastiska skämt och din grusgång som envist vägrade bli fri från ogräs. Om jag blundar riktigt hårt och drömmer mig tillbaka känns det verkligen som jag är tillbaka. I lugnet, för stunden. Morfar, idag tänker jag på dig.
She's back!
Saknat mig? Kul att jag har ett par trogna läsare som kikat in fast jag har varit dålig på att uppdatera: )
Jag har fortfarande fruktansvärt tråkigt här nere. Det är ensamt. Känns inte som hemma och jag är helt redo att lämna Halmstad och förhoppningsvis ett ganska dystert år bakom mig. Kanske får jag en nystart när jag flyttar härifrån? Kanske är jag bara naiv som tror att allt kommer bli bättre för att jag flyttar hem? Eller kanske är det vitkigaste att jag har ett mål och tron att morgondagen blir bättre? Snart är det dessutom påsk! Världens underbaraste, gulaste påsk! Tänk att man kan bli så glad av färgen gul.
Hem, ljuva hem
Vill vara i din famn. Mysa med våra underbara hundar och sova i vår stora sköna säng. Nu är det inte långt kvar tills det är verklighet varenda dag. En dag i taget.
Insikt är första steget framåt
Igår föll jag igen, men inte alls lika kraftig som i veckan. Imorse när jag vaknade var det som att det varit en dröm, kändes en gnutta overkligt. Måste acceptera att det gör ont och kommer att ta tid. Våga tillåta mig själv att vara svag och visa mig sårbar för att kunna gå vidare. Förstår inte varför jag ska leka starkast i världen hela tiden? Kan inte göra en så enkel sak som att ringa till mina vänner när jag är ledsen och gråter. Skäms och känner mig jobbig. I natt drömde jag att Jossan kramade om mig, betydde jätte mycket. Hoppas det blir av att träffa henne snart, kanske är ett ytterligare steg för att komma vidare.
Tack mina älskade vänner för att ni finns där för mig. Det betyder verkligen jätte mycket. Och tack mamma och J. vad skulle jag göra utan er?
Nu ska jag våga vara svag inför andra på riktigt. Man är starkare då än om man gömmer undan sina känslor, som en klok vän sa. Den här bloggen är en del av det. Dessutom ska jag bli en jävel på att uppskatta allt som får mig att må bra. Lära mig att se det och inte allt mörkt. Livet blir så mycket ljusare då.
Tack mina älskade vänner för att ni finns där för mig. Det betyder verkligen jätte mycket. Och tack mamma och J. vad skulle jag göra utan er?
Nu ska jag våga vara svag inför andra på riktigt. Man är starkare då än om man gömmer undan sina känslor, som en klok vän sa. Den här bloggen är en del av det. Dessutom ska jag bli en jävel på att uppskatta allt som får mig att må bra. Lära mig att se det och inte allt mörkt. Livet blir så mycket ljusare då.
En värmande vårsol som ler åt en frusen själ
Tack alla ni som läser bloggen, det värmer att ni bryr er. Har velat skriva men det har inte kommit mig för. Motivationen och lusten sprang iväg med svackan som jag hade förra veckan. Den senaste har gått åt att plåstra om såren. Eller är det precis det som jag inte gör? Springer jag ifrån allt det onda? Jag vet inte. Men jag tror att jag nyss hade en härlig morgon.
Våren har kommit till Halmstad. Jag åt hembakade ostfrallor, kokt ägg, apelsin och drack thé på min balkong. Den är inglasad och har morgonsol så jag kunde sitta i bara linne utan att frysa, håll i hatten.. Egentligen smakade mina frallor jäst och var inte alls sådär luftiga som jag ville ha dem. Ägget var mer än löskokt, sådär så att det nästan kändes lite äckligt att sleva i sig det. Apelsinen var söt men mjuk och lite grötig, och thét smakade parfym. Och var för kallt. Men. Allt är relativt. Jag svälter inte. Ångesten blåstes bort förra veckan och jag gråter inte ens.
Våren har kommit till Halmstad. Jag åt hembakade ostfrallor, kokt ägg, apelsin och drack thé på min balkong. Den är inglasad och har morgonsol så jag kunde sitta i bara linne utan att frysa, håll i hatten.. Egentligen smakade mina frallor jäst och var inte alls sådär luftiga som jag ville ha dem. Ägget var mer än löskokt, sådär så att det nästan kändes lite äckligt att sleva i sig det. Apelsinen var söt men mjuk och lite grötig, och thét smakade parfym. Och var för kallt. Men. Allt är relativt. Jag svälter inte. Ångesten blåstes bort förra veckan och jag gråter inte ens.
Självdestruktivitet och missunsammhet skrämmer mig, men gränsen mellan dem är hårfin. Man ska inte klaga för det hade alltid kunnat vara värre. Njut av det du har lilla vän, imorgon kanske du inte ens lever. Samtidig har jag har lärt mig från barnsben att uttrycka mina känslor. Mår man dåligt pratar man om det, det värsta man kan göra är att trycka undan sina känslor.
Det är svårt att hitta rätt. Jag letar och letar men famlar mest runt.
Synderskan
Jag erkänner, jag har blivit en riktig synderska. Imorse hade vi ingen frukost hemma, och då menar jag verkligen ingen. Inte ens bröd med lite smör på, en klick yoghurt och absolut inte någon frukt. Försökte övertala min mage att den allt fick stå sig till i eftermiddag, men den vägrade och övertalade mig istället att koka upp ett lass snabbmakaroner. Piffade upp min mediokra rätt med lite smör, svartpeppar och örtsalt. Smaklig måltid.
Lagom till lunch kom J hem, med en Budapest längd som hans mormor hade gjort. Det säger sig självt. Framåt eftermiddagen hittade jag till min stora glädje två mycket väl ihopskrynklade tjugolappar i väskan. Hur skulle jag nu spendera dessa älskvärda sedlar? Som den äkta korvälskare jag är hoppade jag glatt av vid Sibylla vid Folkparken, jo - visst var det värt att gå halva vägen hem för en välstekt frensch hot dog från stans bästa gatukök.
Hur gick det här till?
Lagom till lunch kom J hem, med en Budapest längd som hans mormor hade gjort. Det säger sig självt. Framåt eftermiddagen hittade jag till min stora glädje två mycket väl ihopskrynklade tjugolappar i väskan. Hur skulle jag nu spendera dessa älskvärda sedlar? Som den äkta korvälskare jag är hoppade jag glatt av vid Sibylla vid Folkparken, jo - visst var det värt att gå halva vägen hem för en välstekt frensch hot dog från stans bästa gatukök.
Hur gick det här till?
Vacio
Jag orkar inte. När jag känner efter börjar det krypa i min kropp. Ilskan, sorgen och frustrationen. Har lyckats kasta bort mina känslor för en stund, som att jag går på tomgång. Sanningen gör för ont att ta i.
Igår var en blöt dag
Ett enkelt bakslag över lunchen och jag föll, fritt. Det gjorde ont att landa.
Idag vill jag glömma och gå vidare. Men det går inte. Tankarna och känslorna gräver sig runt i min kropp och vägrar lämna mig hur mycket jag än försöker. Idag ville jag helst in vakna överhuvudtaget.
"Jag gråter för dig, för mig och för allt vi sa var vårt
Jag gråter för dig, för mig och för att inget är självklart och mycket svårt
Jag gråter över det fina, det enkla och allt som var rent
Jag gråter för att nu är allt skitigt och kanske också försent
Kunde jag vrida tiden tillbaka, om det stog i min makt
Då gjorde jag så mycket ogort
Men det som är gjort är gjort och kan aldrig försvinna och dö
Så mycket kan växa sig stort, om du så planterar det minsta frö"
-Lisa Ekdahl . Kunde jag vrida tiden tillbaka.
Home sweet home
Jag är tillbaka i mitt hem. Och äntligen kan jag verkligen känna det, här jag hör hemma. Som jag har längtat efter den känslan. Ringde upp Pappa och frågade om han ville hämta upp mig på stationen för att umgås lite ikväll. Han köpte ett stort lass med tacos som vi smällde i oss. Efter maten la vi oss på golvet med våra svarta små troll som bokstavligen slängde sig i backen för att mysa.
Här vill jag stanna.
Älskade vän!
När jag och Moa slår våra kloka huvuden ihop fullständigt smäller det filosofiska gnistor runt oss. Redan som 17-åringar kunde vi prata i timmar om vad livet har för mening och hur vi skulle lösa våra bekymmer. Idag ringde hon och jag kunde släppa alla spärrar och fullständigt ösa ut varenda liten tanke och känsla som jag går och bär på. Det är magiskt. Vi är som helan och halvan och jing och jang på samma gång. Tack för alla kloka ord och för att du är världens bästa vän. Saknar dig i mitt liv! <3
Så länge skutan kan gå
När jag skrivit så mycket om mina filosofiska må bra tankar bara måste jag lägga upp den här låten. Tro nu inte att jag gått och blivit fanatisk, kommer vandra som pilgrim och frenetiskt läsa alla Thörnblom-böcker. Jag tycker bara att låten är gullig och har ett vettigt budskap.. sen kan man ju inte annat än att bli glad av att lyssna till den gamla glada gubben.. världens goaste Evert Taube! <3
Februarinatt
Tvättar, diskar och plockar iordning. Snart kommer min trötta J hem. Ska tända ljus och dricka värmande thé i en riktig "kall, vit natt i februari" anda. Hur många sånna kommer vi få uppleva under dem kommande åren? Just det. Bäst att passa på. Frågan är bara hur jag ska lura i honom thé.. nått ska jag ordna, för vintermysa ska jag!
Puss på er!
