maliva

För någon vecka sen handlade jag ett par stövlar, butiksbiträdet frågade mig om jag vill runda upp för de drabbade i Haiti. - Nej sa jag lugnt, jag har redan skänkt pengar. Kort därefter insåg jag vad jag precis gjort och gick skämmandes därifrån. Neka att runda upp en fjuttig lite krona - hur snål får man bli?! Följande får jag reda på  idag när jag läser DN. En högt uppsatt röda korset chef och två inköpare har tillsammans stulit miljonbelopp från både Röda Korset och Canserfonden. Hur har man samvete?! Och hur ska vi bidragsgivare i fortsättningen kunna lita på att våra pengar inte går till en fet merza eller villa på Lidingö?

Själv skänker jag regelbundet till Unicef, vilka vad jag vet inte har ertappats för bedrägeri. Trots det, känner jag en viss misstro för hur pengarna egentligen förvaltas även där. Enligt svensk lag får bidragsorganisationer inte ge ut mer är 50 % av inkomsterna i löner, bara det tycker jag känns orimligt högt. Eller har jag fel? Hur stor del  av kostnaderna brukar normalt sett löner stå för i andra branscher? Det varierar såklart mycket beroende på just bransch men vad är det som säger att bidragsorganisationer ska ha ovanligt höga? Just det, ingenting, tvärtom.

J hade rätt, till min stora besvikelse. Världen är kanske ännu mörkare än vad jag hoppas på? Jag blir matt.