Jag blir mörkrädd
(Psst! Nu går det att kommentera inlägg igen.. kommentera gärna det här, spännande att höra vad ni tycker:)
Tjuvlyssnade på en kille idag som pratade med en vän i telefon. Han var kanske i 25-årsåldern och hade en amerikansk pitbullterrier i knät. Personen han pratade med skulle tydligen skaffa sig en hund av samma ras. Kunde urskilja följande fraser:
"- Du ska ha en som min, hon har käkar (du vet på sidorna av huvudet) stora som tennisbollar."
"- Hon har inte sett honom full än", personen i andra ändan frågar förmodligen vad det har för relevans, för han berättar att "-man vet ju aldrig hur dem reagerar på en när man är full" och personen i andra ändan tycks inte alls förstå poängen. Den personen planerar att köpa en pitbull.
"Kamphundar" behöver inte vara farliga så länge de hammnar hos en kunnig ägare där dentränas aktivt mentalt och fysiskt. Men, det kan gå fel även för dem (precis som det kan göra med en Labrador, Pappilion eller Pudel) och det är ett faktum att det är farligare att bli attackerad av en "kamphund" än av en Schäfer. Av den anledningen att den här typen av hundar har tränats till att angripa/fightas med andra djur (hundar, tjurar osv.), aldrig ge sig och till att ha enormt höga smärtgränser. De har dessutom ofta en nästan osannolik styrka i förhållande till deras storlek. När de väl blir arga är deras mål att döda eller åsamka enorma skador, för att det är vad deras förfäder har gjort, dvs. deras genupsättning som styr hundens psyke. På samma sätt som att mina Labradorer envisas med att ha någonting att bära i munnen så fort dem blir glada, för att de genom århundraden har avlats till att hämta skjutet småvilt. En Labrador är fullt benägen att döda en människa eller ett djur den också, men det är ytterst ovanligt och förekommer endast om den är psykiskt sjuk.
De som förespråkar rasen påstår ofta att den är en fantastisk familjehund, må hända att den är men varför tar man den risken? För den finns där, det är en realitet. Det är enkelt för oss att ändra våra hundrasers utseende, men avel av hundars psykiska egenskaper är betydligt mer svårkontrollerad och det tar ofta enormt lång tid innan man kan se långvariga resultat. "Kamphundarna" är inte där än, för att det finns så enormt många oseriösa hundägare som innehar den här typen av hundar. Vilket gör att jag tror att de som kämpar för att få bort de egenskaper som är just farliga, förmodligen aldrig kommer att lyckas. Vad jag inte förstår är varför man väljer den här typen av hund när det finns över 400 andra raser att välja emellan? Arbetsglädje och precission finns i enormt många betydligt lätthanterliga hundraser, tro mig.
Vad som dessutom är riktigt skrämmande är att dessa raser ofta korsas, vilket ofta kan bli farligare än vad t ex. en renrasig pitbulls är. Skulle man korsa en kamphund med hög kamplust och uthållighet med en vakt och herdehund som har hög vaktinstinkt ökar risken att den går till anfall och att skadorna den orsakar blir allvarliga. Kan skriva enormt mycket i det här ämnet men någonstans måste jag sätt punkt. Kan avrunda med J:s påstående igår. "- Det finns ju betydligt farligare saker i samhället än kamphundar, dvs. som är betydligt högre risk att råka ut för, händelser födknippade med alkohol som exempel." "- Självklart men "kamphundarna" skulle jag isåfall jämföra med heroin." Hundar kan alltid bli enormt farliga i fel händer och med osund avel, skillnaden är att aveln av kamphundar är betydligt mer svårkontrollerad och dessutom orsakar större skador när olyckan väl är framme. Dessutom far de hundar som är i fel händer ofta enormt illa pga. att de snarare ses som en pryl än en individ med rättigheter. Till sist vill jag bara påminna er om att inte klicka på hundar som fightas med varandra på youtube (finns klipp med över 12 miljoner visningar), gör man det ger man dem anledning att fortsätta sitt djävulskap.
Tjuvlyssnade på en kille idag som pratade med en vän i telefon. Han var kanske i 25-årsåldern och hade en amerikansk pitbullterrier i knät. Personen han pratade med skulle tydligen skaffa sig en hund av samma ras. Kunde urskilja följande fraser:
"- Du ska ha en som min, hon har käkar (du vet på sidorna av huvudet) stora som tennisbollar."
"- Hon har inte sett honom full än", personen i andra ändan frågar förmodligen vad det har för relevans, för han berättar att "-man vet ju aldrig hur dem reagerar på en när man är full" och personen i andra ändan tycks inte alls förstå poängen. Den personen planerar att köpa en pitbull.
"Kamphundar" behöver inte vara farliga så länge de hammnar hos en kunnig ägare där dentränas aktivt mentalt och fysiskt. Men, det kan gå fel även för dem (precis som det kan göra med en Labrador, Pappilion eller Pudel) och det är ett faktum att det är farligare att bli attackerad av en "kamphund" än av en Schäfer. Av den anledningen att den här typen av hundar har tränats till att angripa/fightas med andra djur (hundar, tjurar osv.), aldrig ge sig och till att ha enormt höga smärtgränser. De har dessutom ofta en nästan osannolik styrka i förhållande till deras storlek. När de väl blir arga är deras mål att döda eller åsamka enorma skador, för att det är vad deras förfäder har gjort, dvs. deras genupsättning som styr hundens psyke. På samma sätt som att mina Labradorer envisas med att ha någonting att bära i munnen så fort dem blir glada, för att de genom århundraden har avlats till att hämta skjutet småvilt. En Labrador är fullt benägen att döda en människa eller ett djur den också, men det är ytterst ovanligt och förekommer endast om den är psykiskt sjuk.
De som förespråkar rasen påstår ofta att den är en fantastisk familjehund, må hända att den är men varför tar man den risken? För den finns där, det är en realitet. Det är enkelt för oss att ändra våra hundrasers utseende, men avel av hundars psykiska egenskaper är betydligt mer svårkontrollerad och det tar ofta enormt lång tid innan man kan se långvariga resultat. "Kamphundarna" är inte där än, för att det finns så enormt många oseriösa hundägare som innehar den här typen av hundar. Vilket gör att jag tror att de som kämpar för att få bort de egenskaper som är just farliga, förmodligen aldrig kommer att lyckas. Vad jag inte förstår är varför man väljer den här typen av hund när det finns över 400 andra raser att välja emellan? Arbetsglädje och precission finns i enormt många betydligt lätthanterliga hundraser, tro mig.
Vad som dessutom är riktigt skrämmande är att dessa raser ofta korsas, vilket ofta kan bli farligare än vad t ex. en renrasig pitbulls är. Skulle man korsa en kamphund med hög kamplust och uthållighet med en vakt och herdehund som har hög vaktinstinkt ökar risken att den går till anfall och att skadorna den orsakar blir allvarliga. Kan skriva enormt mycket i det här ämnet men någonstans måste jag sätt punkt. Kan avrunda med J:s påstående igår. "- Det finns ju betydligt farligare saker i samhället än kamphundar, dvs. som är betydligt högre risk att råka ut för, händelser födknippade med alkohol som exempel." "- Självklart men "kamphundarna" skulle jag isåfall jämföra med heroin." Hundar kan alltid bli enormt farliga i fel händer och med osund avel, skillnaden är att aveln av kamphundar är betydligt mer svårkontrollerad och dessutom orsakar större skador när olyckan väl är framme. Dessutom far de hundar som är i fel händer ofta enormt illa pga. att de snarare ses som en pryl än en individ med rättigheter. Till sist vill jag bara påminna er om att inte klicka på hundar som fightas med varandra på youtube (finns klipp med över 12 miljoner visningar), gör man det ger man dem anledning att fortsätta sitt djävulskap.
Kommentarer
Postat av: Anna
Jo jag har pluggat där :) Jag bor nu i Örebro och jobbar med kundservice. Men blir väl att plugga vidare någongång :P
Trackback
